sommarflickans tankar

Livet rullar på.
För er som undrar.

Jag har det bra.
För er som oroar er.

Visst finns det detaljer.
Det kommer alltid att finnas detaljer.
Men på det stora hela -
alldeles utmärkt.
Livet är alldeles utmärkt.
Mitt liv.

Jag har en Karl.
Han heter Carl.
Och han är bäst.
Som ett lyckopiller.
Som en stor bit äppelpaj
med extra mycket vaniljsås.
Som sol från klarblå himmel.
Som sommaren.

Den är snart slut, för övrigt.
Sommaren.
Augusti anlände lika snabbt som alltid
och jag känner mig lite stressad.
Fick jag tillräckligt i år?
För att klara mig runt vinterhalvåret?
Har jag gjort allt jag ska?

Detaljer.

Det kommer alltid att finnas detaljer.

Som i pusslet vi lägger.
Det är de små detaljerna
som skiljer de små svartvita bitarna ifrån varann.
Ja. Vi har köpt ett pussel.
Jag och Carl.
Jag har inte bestämt mig
om vi förbereder oss för pensionen
eller om vi vill träna hjärnmusklerna
för att förhindra en tidig ålderdom.
Men jag tycker det är romantiskt.
Nåt vi gör tillsammans.
Och när det blir färdigt är det ett pussel
där varje bit är lagd med hjälp av
samarbete, tålamod och kärlek.
Vårt pussel.
Ja. Jag tycker mycket om den tanken.

Så.
Jag har det bra.
Vi bygger pussel och
småpratar om hösten och allt som ska komma.
Förebereder oss för
en mörkare årstid.

Jag har mina nära vänner
alldeles i närheten.
Precis som det ska vara.
Vi ringer och säger hej.
Hälsar på och dricker te.
Åker på konsert.
Shoppar. Skrattar. Lever.

Tillsammans klarar vi allt.
Och.

Det är bara
detaljer som
skiljer oss åt.