sommarflickans tankar

Tårar som kristallkulor
ner i stengolv som är kallt under bara fötter-
allting går i kras.
runt hörnen lurar mörkren
i tankarna jagar rädslan mig.

Jag vill inte
vara
om du inte är.









33.3 minuter
bara till dig.

http://se.youtube.com/watch?v=R1fLGjf6Fq0

Mamma är du ledsen, varför ler du ej?
Vill du jag ska måla någonting åt dig?
Många vackra färger har jag ännu kvar.
Gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra.

Jag ska måla hela världen lilla mamma,
full av solsken varje dag.
Att det regnar och är grått det gör detsamma
du ska solsken i ditt fönster ändå ha.

Alla blommorna du gärna ville köpa,
lilla mamma jag ska måla dem till dig.
Jag ska måla hela världen lilla mamma
och allt ska bli så ljust och glatt för dig.

Önska lilla mamma, önska vad du vill,
färgerna är många och de räcker till
himlens alla stjärnor
sagans alla slott
allting kan jag måla mamma, önska blott.

Jag ska måla hela världen lilla mamma
full av solsken varje dag.
Att det regnar och är grått det gör detsamma,
du ska solsken i ditt fönster ändå ha.




txt Anita Hegerland

Jaha, sa jag.

Du sa just

ingenting.

Jag vet inte ens

om du andades.

Din kropp

befann sig endast

etthundratvå centimeter

från min

men jag kunde inte höra

att du andades.

Tungt trafikerad motorväg,

någonstans i närheten

hördes ljudet av

tungt trafikerad motorväg.

Det är det dånet jag minns

när jag försöker mana fram

åminnelsen av dina andetag.

Jaha, sa jag.

Du sa just

ingenting.

Regndis låg i luften

och asfalten kändes som

ett stort svart hav.

Där inifrån skogen

kom lukter från barndomen.

Barrträd, blöta löv och fågelungar.

Vi fanns inte längre du och jag

och mina krafter gick åt

då jag låtsades att jag inte såg dig mera.

Vi hade sett jorden öppna sig och stängas igen

du och jag.

Vi hade sett himlen skifta från blått till rött på bara

några

enstaka

sekunder.

Vi hade omgett oss med

glitteryra och låtsasdrakar.

Jag visste allt om dig

fram till den där dagen.

Jaha, sa jag.

Du sa just ingenting.

Som om vi

plötsligt blivit vuxna.

Som om någon

just spräckt hål

på vår barndomsbubbla.

Jag minns dina svartmålade naglar

som försökte gömma sig

i dina jeansfickor.

Jag minns dånet från

en motorväg

någonstans i närheten.

Jag minns att jag inte ens visste

om du andades.

jag minns att jag sa

Jaha.

Jag minns att du sa

just ingenting.

Mitt självförtroende tog de.
Höll upp det för granskning
i det starka ljuset.
Bad mig avvakta.
Vänta på deras beslut.
Om jag dög.
Var bra nog.
Speciell nog
för dem.

Nu ligger mitt självförtroende
trasigt och övergivet
i en sopcontainer
någonstans i stan.

 
De brydde  sig inte ens om
att skicka hem det till mig.

Ibland isar det i magen.


Som när man var liten och fick
en tandläkartid på posten.





Och jag.
Jag inser
att jag är långt ifrån vuxen.





Se mig i ögonen och säg att du älskar mig ändå.
För ibland isar det i magen.
Man vill inte vara ensam då.

Måndagsbarn är ögonfröjd. Den som är född på en måndag, är oftast svärmiskt anlagd, har sinne för poesi, är mild, vänlig, godhjärtad och hänsynsfull.

Tisdagsbarn är älskvärdhet. Den som är född på en tisdag, är vanligen stark och handlingskraftig, men är ofta krigisk och går anfallsvis tillväga.

Onsdagsbarn får lida ont. Den som är född på en onsdag har i regel snabb uppfattningsförmåga, är intelligent och läraktig, men kan ofta vara ganska självsvådig.

Torsdagsbarn får slita tungt. Den som är född på en torsdag, är gärna energisk och snabb i vändningarna, men kan ofta förivra sig och handla oöverlagt.

Fredagsbarn är goda och givmilda. Den som är född på en fredag, är kärleksfull och trofast, förstår att skapa ett lyckligt hem och har i regel tur med kärlek.

Lördagsbarn får arbeta för födan. Den som är född på en lördag, har sällan tur med kärlek, men har vanligen lycka med sig i handel och penningaffärer.

Söndagsbarn är sött och snällt. Den som är född på en söndag, kan se in i framtiden, de har livlig fantasi och får nästan allting att lyckas.

Livet rullar på.
För er som undrar.

Jag har det bra.
För er som oroar er.

Visst finns det detaljer.
Det kommer alltid att finnas detaljer.
Men på det stora hela -
alldeles utmärkt.
Livet är alldeles utmärkt.
Mitt liv.

Jag har en Karl.
Han heter Carl.
Och han är bäst.
Som ett lyckopiller.
Som en stor bit äppelpaj
med extra mycket vaniljsås.
Som sol från klarblå himmel.
Som sommaren.

Den är snart slut, för övrigt.
Sommaren.
Augusti anlände lika snabbt som alltid
och jag känner mig lite stressad.
Fick jag tillräckligt i år?
För att klara mig runt vinterhalvåret?
Har jag gjort allt jag ska?

Detaljer.

Det kommer alltid att finnas detaljer.

Som i pusslet vi lägger.
Det är de små detaljerna
som skiljer de små svartvita bitarna ifrån varann.
Ja. Vi har köpt ett pussel.
Jag och Carl.
Jag har inte bestämt mig
om vi förbereder oss för pensionen
eller om vi vill träna hjärnmusklerna
för att förhindra en tidig ålderdom.
Men jag tycker det är romantiskt.
Nåt vi gör tillsammans.
Och när det blir färdigt är det ett pussel
där varje bit är lagd med hjälp av
samarbete, tålamod och kärlek.
Vårt pussel.
Ja. Jag tycker mycket om den tanken.

Så.
Jag har det bra.
Vi bygger pussel och
småpratar om hösten och allt som ska komma.
Förebereder oss för
en mörkare årstid.

Jag har mina nära vänner
alldeles i närheten.
Precis som det ska vara.
Vi ringer och säger hej.
Hälsar på och dricker te.
Åker på konsert.
Shoppar. Skrattar. Lever.

Tillsammans klarar vi allt.
Och.

Det är bara
detaljer som
skiljer oss åt.