sommarflickans tankar

Jag tappade ett glas idag.
Och fast jag sa till alla
att det inte var meningen
så var det egentligen
helt med flit.

Jag behövde känna
något gå sönder.
Känna att det inte
bara är jag.

Att det inte bara är jag
som är tusentals små bitar
av något som en gång
var helt.

Jag behövde
känna
något gå sönder.


Kom inte för nära mig.
Kanske är jag
egentligen bara
en hög av småbitar.

Bitar med vassa kanter.


Du kan skada dig så lätt
på mig.



Förlåt.















För övrigt:

Som ett rakblad.
Fast inte över
den där tunna huden
runt handlederna
utan rakt över hjärtats
blodröda väggar.

Så känns du.

Somettrakblad
somgördjupaspår
imittförtvivlade
hjärta.










GOD?
SAVEME!

Oh god.
I need you more than
anything.
Save me.

amen.




-----------------------------------------


Den här sången
spelas inom mig
hela tiden.
Om och om igen.
Lyssna på den.
Läs texten.

Förstå den.

http://www.youtube.com/watch?v=iAMB9XKdlKM


Porcelain heart

Broken heart, one more time
Pick yourself up, why even cry
Broken pieces in your hands
Wonder how you'll make it whole

You know,
you pray
This can't be the way
You cry,
you say
Something's gotta change
And mend this porcelain heart of mine

Someone said "A broken heart
Would sting at first then make you stronger"
You wonder why this pain remains
Were hearts made whole just to break


Creator only You take brokenness
And create it into beauty once again

You know,
you pray
This can't
be the way
You cry, you say
Something's gotta change


Please mend this porcelain heart of mine
Of Mine, Creator mend this heart

Ikväll var en kväll
då jag faktiskt
kunde uppskatta
både julen och örebro.





Bilderna är tagna på Java.
Vi drack varsin underbar varmchoklad och
åt varsin godbit till det.
Guldängeln är det om ni undrar.
Guldängeln. Forever in my heart.






Viktigt :

"sök först guds rike så ska allt det andra tillfalla dig"




Gud.
Ske din vilja.
Amen.

jag lider av
dåligt självförtroende
brustet hjärta och
lack of inspiration





Detblirenlångnatt
medmergråtänsömn
ochsenimorgonärdet
piggochgladpåjobbetigen
somgäller.




Jag orkar.

På något konstigt sätt
så gör jag det.

-Orkar-

Ikväll såg jag en människa
som gjorde att jag
kastades ungefär fyra år tillbaka i tiden.
Helt sådär bara.
Utan förvarning.

Vi log blygt mot varandra och
försökte nog kankse båda två bestämma
om vi var dom vi trodde att vi var.
Hej sa vi lite snabbt och sen försvann han bort
och jag kastades
fyra år
bakåt.


Till den där natten
då vi gick hemåt från en fest
som ägt rum i en villa någonstans i hjärsta.
Vi var ganska många,
vi skrattade och sjöng och drack billigt vin
direkt ur förpackningen.
Vin vars smak påminde om kattpiss sa vi
innan en av oss slängde ifrån sig den på bron
över motorvägen.
Vi höll armkrok med den som
råkade gå närmast och vi
frös och beundrade stjärnorna.
Vi hade ännu inte blivit
de vi är idag.
Det var mycket, mycket som var ogjort.
Oförstört.
Fortfarande
oupplevt.
Vi var
små små små
men glädjen var stor.

Han sa några ord om att
hon och jag
vi var som texten till den
underbara melodin
och vi rodnade
skrattade frostmoln
rätt ut i luften.

Löften flög i mellan oss och
lekfullhet,
vingel och
enkla ord omgav vi varandra med
på vägen in till stan.

balansgång på trottoarkanter
ägnade vi oss åt
innan vi
blivit
dem vi är
idag.


Innan vi
vuxit isär.
Innan vi
glömt allt det där.

Innan vi
upplevde känslan
av att
ha gjort
allt
som går
att göra?




Ikväll såg jag en människa
som gjorde att jag
kastades ungefär fyra år tillbaka i tiden.
Hans ansikte blev som en spegel.
I den såg jag mig.

Den jag är nu.

Och jag mindes
den jag var
för fyra år sen
när vi vinglade hem
ett gäng
en frusen natt
då stjärnorna
fortfarande gick att önska med.


Och jag vet inte.
Glädje blandas med
vemod.

Minnen
bleknar
i ljuset av
min vardag.




Och.
Jag vet
att jag nog egentligen skulle ge
vadsomhelst
för att få vara där igen
den där kvällen.


Av
ganska
många
olika anledningar.




Men.
Nu är jag
där jag är.

---

Gode gud.
Duserminlängtan.


Bevara oss.

amen

Det är inte så konstigt
att busschauffören ibland missar
avfarten till den nya bussgatan.
Han har åkt samma väg hem tilll mig
allt för många gånger.
Det är svårt
att vänja sig vid förändringar.

Det är som jag och mina
nachotallrikar.
Det är  nästan omöjligt
att komma ihåg
att utelämna majsen
om någon bett om att
få en utan.

Det är en vana
och det går av bara
farten.


Alla har vi
våra nachotallrikar.



Och ibland
(ofta)
kankse man önskar
att en nachotallrik
alltid ska se ut som
en nachotallrik är menad
att se ut.
Så att man slipper
tänka på
att ta bort majsen.
Så man slipper komma ihåg
att lägga till
löken.
Så man inte behhöver bry sig om
att lägga salsan i
enlitenburkbredvid.



Det är svårt
att vänja sig
vid förändring.



-

kom-tillbaka.

Snälla?

När jag tänker på
dig
är det som knivar som skär.
Det gör alldeles för
ont.

Ändå tänker jag på dig
om och om och om
igen.
Flera gånger.
Hela tiden.

Som knivar som skär.
Som rakblad
mot min
hud.

Men.
Mina sår
syns inte.
Mina ärr
syns inte.

De bara blöder
och
gör ont.

Ingen ser dem
och ingen vet
att jag skär djupare
för varje dag
som går.





Allt jag kan göra
är att be.
Därför lägger jag ännu en gång
upp texten till en av favoritlåtarna.

Skrivit den förut
men jag skriver den
igen.

Den enklaste bönen att be.

"Kom du mitt ljus
lys upp mitt mörker.
Kom läkaren
som helar mina sår.
Kom du guds eld
bränn mina synders törnen.
Kom du min kung
och härska
över mig."



tackförattdu
lyssnarochhör.
tackförattdu
aldrig
överger.


amen

Det sliter sönder mig
och bränner
bakom mina
ögonlock.





Förlåt
för att jag
bara är
jag.



Förövrigt:
En låt som beskriver
mig just nu.
Av Lisa "fucking-gorgeous-and-amazing" Ekdahl

Bärga vad du kan från det här vraket
det finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem gör mig vacker
låt mig sova i din säng ett tag, låt mig sova ett tag

säg minns du hur det är jag brukar vara?
minns du hur stabil jag var igår?
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Men mig ska du inte tycka synd om
du vet väl hur nöjd jag brukar va?
Jag tror att du ställs i min väg för att du
kan återställa allt så allt blir bra.
Du kan enkelt göra allting bra

och nu ska du säga följ nu med mig
nu ska du säga ta min hand
säg att du begriper du förstår och allt det där
säg att du har känt precis såhär ibland
säg att du har känt såhär ibland



Bärga vad du kan från det här vraket
Säg turen vänder ska du se
Lova när jag somnar att du vakar över mig
så att inget mera ont ska kunna ske
nu ska inget mera dumt få ske
säg mig att du lovar mig det



Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
en liten motig dag, det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Ibland måste
även jag
få sätta mig på tvären.


Jag ska falla handlöst nu.



Sen ska jag skärpa mig.


En sak i
taget.

Ikväll
bara gråter jag.

Hejdlöst.

Under täcket
är det ingen som
ser
eller
hör mig.



En alldeles
egen
ubåt.

GodeGud

Om du
ger mig
en chans
så lovar jag
(nognästan)
att aldrig mer
besvära dig igen.



Mannen med
de stora bruna ögonen.


Låt mig.
Jag ber dig.

Du har sett mig
när jag har
städat
upp mig själv
efter varje gång jag gått sönder
och runnit ut
över hela golvet.

Flera gånger
varje dag.

Du vet
att det kommer att
fortsätta.

Och du vet
att jag inte
orkar.

Gud.
Du vet
så väl.

Amen.

Som en
återvändsgränd.

Men jag orkar inte
gå samma väg tillbaka.

---

Ny vecka.
Nya tag.


Ny kraft?




Godegud.
Läs mina brev
är du snäll.
Amen.

Idag såg jag
mamma och pappa
vistas i samma rum
för första gången
på flera, flera år.






Jag är långt ifrån vuxen.



Du gör fortfarande ont.
Fruktansvärt ont.


 




Dessutom funderar jag över
hur man överlever
en hel höst och en hel vinter
utan solsken?

"Det finns ett ord för vad jag lider av,
men jag har glömt det nu"


- L W