En balansgång på en gräns
Jaha, sa jag.
Du sa just
ingenting.
Jag vet inte ens
om du andades.
Din kropp
befann sig endast
etthundratvå centimeter
från min
men jag kunde inte höra
att du andades.
Tungt trafikerad motorväg,
någonstans i närheten
hördes ljudet av
tungt trafikerad motorväg.
Det är det dånet jag minns
när jag försöker mana fram
åminnelsen av dina andetag.
Jaha, sa jag.
Du sa just
ingenting.
Regndis låg i luften
och asfalten kändes som
ett stort svart hav.
Där inifrån skogen
kom lukter från barndomen.
Barrträd, blöta löv och fågelungar.
Vi fanns inte längre du och jag
och mina krafter gick åt
då jag låtsades att jag inte såg dig mera.
Vi hade sett jorden öppna sig och stängas igen
du och jag.
Vi hade sett himlen skifta från blått till rött på bara
några
enstaka
sekunder.
Vi hade omgett oss med
glitteryra och låtsasdrakar.
Jag visste allt om dig
fram till den där dagen.
Jaha, sa jag.
Du sa just ingenting.
Som om vi
plötsligt blivit vuxna.
Som om någon
just spräckt hål
på vår barndomsbubbla.
Jag minns dina svartmålade naglar
som försökte gömma sig
i dina jeansfickor.
Jag minns dånet från
en motorväg
någonstans i närheten.
Jag minns att jag inte ens visste
om du andades.
jag minns att jag sa
Jaha.
Jag minns att du sa
just ingenting.
