sommarflickans tankar

Hej C o B.

Vill bara säga förlåt.
Förlåt för allt ni har fått stå ut med.
Jag vet att det har varit helt och hållet mitt fel!
Tack för ert tålamod och allt överseende.

Nu ska jag ställa allt till rätta igen.
Nu ska allt bli bra.


Tack för all kärlek.

Jag älskar er.

F.e.y.

-Du är krysset på min karta sa han

och jag tänkte att det finns många sortes rädslor.
Kanske fler än man någonsin hinner uppleva?
Men det jag känner nu, det måste vara den rädsla som dyker upp när allt är perfekt.
När allt är så där kusligt bra att man bara går och väntar.
Väntar på ett strömavbrott, ett snedsteg, ett felval eller att plötsligt bli nedpressad under vattenytan igen.


Let's cross al our fingers and maybe also pray
to a god that might hear our hearts desire -

Let it be.. Oh, please, let it be.

 

Jaha, sa jag.

Du sa just

ingenting.

Jag vet inte ens

om du andades.

Din kropp

befann sig endast

etthundratvå centimeter

från min

men jag kunde inte höra

att du andades.

 

Tungt trafikerad motorväg,

någonstans i närheten

hördes ljudet av

tungt trafikerad motorväg.

Det är det dånet jag minns

när jag försöker mana fram

åminnelsen av dina andetag.

 

Jaha, sa jag.

Du sa just

ingenting.

 

Regndis låg i luften

och asfalten kändes som

ett stort svart hav.

Där inifrån skogen

kom lukter från barndomen.

Barrträd, blöta löv och fågelungar.

Vi fanns inte längre du och jag

och mina krafter gick åt

då jag låtsades att jag inte såg dig mera.

 

Vi hade sett jorden öppna sig och stängas igen

du och jag.

Vi hade sett himlen skifta från blått till rött på bara

några

enstaka

sekunder.

Vi hade omgett oss med

glitteryra och låtsasdrakar.

 

Jag visste allt om dig

fram till den där dagen.

 

Jaha, sa jag.

Du sa just ingenting.

 

 

Som om vi

plötsligt blivit vuxna.

Som om någon

just spräckt hål

på vår barndomsbubbla.

Jag minns dina svartmålade naglar

som försökte gömma sig

i dina jeansfickor.

Jag minns dånet från

en motorväg

någonstans i närheten.

Jag minns att jag inte ens visste

om du andades.

 

 

jag minns att jag sa

Jaha.

Jag minns att du sa

just ingenting.

Innan jag fick
säga att du var min.
Innan jag kunde veta säkert
att det skulle bli vi två.

Då var texten på den här låten
mitt i prick.


Nu somnar jag varje kväll
i dina armar
och vaknar varje morgon med dig vid min sida.
låtdetförbliså.
Alltidalltid.

(Förmig.
Förmig.
Förmig)


När jag hör den här låten
och minns hur det var
så är jag glad att jag är där jag är.


Hos dig.



IRIS

And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now


And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
Cause sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight


And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am


And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive