sommarflickans tankar

Hon tog upp ett paket Maryland Red.
Jag tyckte att det var underligt,
eftersom jag aldrig förut sett henne röka.
Funderade på att fråga henne om det
men förstod att det här inte var rätt stund att tugga om småsaker.

Hon tände en cigarett.
Fingrade en stund på paketet,
såg ut som om hon övervägde att säga något om det
men la snart ner det på bordet
utan några förklaringar.

Det var en ljummen sommarkväll.
Skymning vill jag minnas.
Mörkret var där men ändå inte.
Allt som hördes var sorlet nerifrån gatan.
Gatan och staden som vi så länge hade både älskat och hatat hon och jag.
Hon såg ut över glittret där ute.
Glittret från havet där solen nästintill var försvunnen bakom horisonten.

-Vill du prata om det?

Min fråga skar igenom något
som verkade vara en vägg av tunt tyg
mellan oss.
Hon skakade på huvudet som svar och
lät sin blick fortsätta ströva över staden och vattnet.

Jag lade märke till att hon hade en envis tår som
försökte ta sig ur hennes ögonvrå.
En tår som hon blinkade bort gång på gång.
Hon hade kunnat låta den falla.
Jag hade låtsas om att jag inte såg den.
För hennes skull.

Allt jag gjorde var för hennes skull.
Det slog mig faktiskt att hon var den människa
som jag skulle kunna offra allting för.
Om det någon gång behövdes
så skulle det få kosta mitt liv.

Allt för hennes skull.

Vi satt tysta en lång stund.
Kände sommarvindarna smyga omkring.
Lyssnade till några slöa humlors surrande kring blommorna
som omgav hennes balkongräcke.

Hon hade snart rökt klart sin fjärde när jag frågade igen.

-Vill du prata om det?

Hon såg hastigt på mig och nickade.
Sedan fimpade hon även den cigaretten i askfatet som stod på bordet.
Om jag mindes rätt var det ett alster som jag själv tillverkat.
Jag hade gjort det till vår far för många år sedan.
Pappa, som älskat att spendera ljumma sommarkvällar på balkongen,
med endast ett paket cigaretter som sällskap.

- Kom så går vi in, sa hon och reste på sig.
Vi går in så ska du få höra alltsammans.