Sagogrynet



Som en
vild fågel
i en för liten bur.

Jag vill aldrig hindra dig.

Du behöver
luften
du behöver känna molnen
under dina vingar.

Jag önskar att
vi kunde sitta
du och jag
på en bänk i solen
och prata om allt.
Att du kunde
vara här och
inte där.
Men du behöver
alla äventyr,
allt tumult du omger dig
med.

Och jag vet
att du bor där
och jag bor här
men att vi
håller i varandra
hårdare och mer trofast
om alla de där länderna
skiljer oss åt.


Även om
det gör ont.
Även om
saknad blir panik
och kravaller i mig ibland
så vet jag
att du
ser uppåt nattsvart himmel,
räknar stjärnorna och
tänker på mig.

Vi räknar
samma stjärnor.

Och.
Det jag längtar efter
Vet jag
att även du längtar efter.



Tills dess vi ses igen,
jag saknar dig.
Var rädd om dig.

Tack för att
du är
just du.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0