Varförfårjagintepåmigdinablåjeans?



När jag väl fick igen dragkejdan och knappen
så var det inte mycket mer att göra.
Expeditens lovord tycktes aldrig ta slut
och vem behöver väl någonsin andas,
tänkte jag?
Ja. Så.
Raka vägen till kassan blev det
för aldrig förr har väl någon förhärligat min röv
på samma sätt som han gjorde?




Let this night be
that night

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0