sommarflickans tankar

Tårar som
bara rinner och rinner.
På insidan
av mina
sminkade kinder
rinner de nog.
För ingen ser
och ingen vet
att de ständigt
är där.
Inte ens jag.
Nej.
Ibland
vet inte ens jag
att jag
gråter.

Låter
de där vassa pilarna
gå
rakt igenom mig.
Står
avsiktligt mitt i
skjutfältet
och
väntar på att
bli
genomborrad
av dem.



Väntar på
att livet
ska
börja igen?
Att striden ska
stanna upp
och freden
ska
krypa fram från
sina gömställen.

Jag är inte
rädd.

Jag är bara trött
på
detta hav
av
meningslöshet
och det ständiga
sökandet efter
ön som är fylld
med
mening.



Jag trampar
bara vatten just nu
baby.

Stanna inte och
prata.
Jag har inget bra att säga.

Jag trampar bara vatten
och väntar på att tiden ska gå.

Att freden ska krypa fram
och att mina
osynliga tårar
ska sluta rinna
där innanför
huden.


Vi kommer
hinna.
Vi kommer
hinna med varandra
sen.
När jag
är
hel igen.



Men nej.
Just nu
går
det
bara
inte.