sommarflickans tankar

E,  en kille som jag såg upp till
väldigt mycket för flera år sedan.
Han var flera år äldre och blev lite av en mentor.

En gång sa E sa till mig
att det fanns någonting i mina ögon
som berättade otroligt mycket .
Någonting som vittnade om
djuphet och ärlighet.
Någonting äkta.
Jag tog åt mig de orden och höll dem
väldigt hårt.
De betydde mycket för mig.





Idag
har jag ingenting kvar.
Ikväll
har jag
absolut ingenting.

Att säga att
luften går ur mig
känns otroligt tjatigt
men det är ändå
det som händer.
Gångpågångpågång.

l u  f t e n  g å r  u r  m i g

och hur
ska jag orka
samla ny
hela tiden?

Hur ska jag
klara av
allt det
som de
ber mig
göra
när jag
inte ens
har luft?

Jag andas inte.
Lever kanske inte
ens.



En gång
kunde jag tala
med ögonen.
Ikväll
finns
ingenting
kvar.