sorgsenångestsaknad.
Ikväll
bara gråter jag.
Hejdlöst.
Under täcket
är det ingen som
ser
eller
hör mig.
En alldeles
egen
ubåt.
Desperat.
GodeGud
Om du
ger mig
en chans
så lovar jag
(nognästan)
att aldrig mer
besvära dig igen.
Mannen med
de stora bruna ögonen.
Låt mig.
Jag ber dig.
Du har sett mig
när jag har
städat
upp mig själv
efter varje gång jag gått sönder
och runnit ut
över hela golvet.
Flera gånger
varje dag.
Du vet
att det kommer att
fortsätta.
Och du vet
att jag inte
orkar.
Gud.
Du vet
så väl.
Amen.
ikväll
Som en
återvändsgränd.
Men jag orkar inte
gå samma väg tillbaka.
Söndagsångest.
Ny vecka.
Nya tag.
Ny kraft?
Godegud.
Läs mina brev
är du snäll.
Amen.
Smärta
Idag såg jag
mamma och pappa
vistas i samma rum
för första gången
på flera, flera år.
Jag är långt ifrån vuxen.
Du gör fortfarande ont.
Fruktansvärt ont.
Dessutom funderar jag över
hur man överlever
en hel höst och en hel vinter
utan solsken?
KOM
"Det finns ett ord för vad jag lider av,
men jag har glömt det nu"
- L W
Människor
Jag lever
ett galet liv.
Det händer mycket saker
omkring mig.
Jag träffar
många olika människor.
De vinner alla mitt hjärta.
Vissa bara genom att se på mig.
Vissa genom att irritera mig.
Alla gör det på olika sätt
men alla vinner mitt hjärta.
Som mannen som handlar kaffe.
Med darrig hand
plockar han fram en tjugolapp ur en sliten, brun plånbok.
Liten och otroligt trött ser han ut.
Flera år över hundra.
Spiller kaffegrädde över hela brickan.
Ser på mig och ler. Och jag smälter.
Den unga tjejen
på dansgolvet
med
tighta jeans och
kort tröja.
Vinglandes.
Dansandes.
Letandes?
Hon ser på mig.
Mitt hjärta är
för länge sedan vunnet
och det värker.
Och.
Han som ringer
och säger
på bred närkingska
att det regnar.
Han som skrattar.
Som får mig att skratta.
Han har vunnit mitt hjärta
tusen gånger tusen.
Eller hon.
Hon.
Som var lite av
en idol
Lite av en förebild.
Hon som
har förändrats till
någon jag inte längre
känner.
Hon som
har tappat
kontrollen över sig själv
och allting i sin
omgivning.
Hon har mitt hjärta
och det värker.
Han som
jag inte
tänker skriva
mer än
inget om.
För han vet
och jag vet.
Det finns
mycket kvar att
göra.
Han har mitt hjärta
och det värker
mer och mer
för varje stund som
går.
För varje
tår
han fäller.
De är bara några. Några av alla.
Människor som jag möter.
De vinner alla mitt hjärta.
Vissa bara genom att se på mig.
Vissa genom att irritera mig.
Alla gör det på olika sätt
men alla vinner de mitt hjärta.
Gode gud.
Jag ber dig om
Ödmjukhet.
Ett ord som
nästan fastnar
i halsen.
Förmågan att
inte
döma andra.
Orken att
inte
döma andra.
Styrkan att
bära någon som
inte längre
orkar gå.
Modet att hålla om någon
som gråter
sina absolut sista tårar
och som
inte längre
förstår meningen
med någonting.
Ett hjärta
som värker.
Varje slag
värker.
En viljekraft
som är så stark
att den
tar sig ut ur
kroppen
och smittar av sig
på andra.
En
självdisciplin.
Något som hindrar mig
från att blunda.
Något som
får mig att
säga ifrån.
Något som
gör att jag
orkar
hålla mig
nykter.
Hur står man
stadigt för andra
med
sprit i blodet?
Hur ser man klart
när allting omkring en
snurrar runt?
Hur orkar man
utan din hjälp?
Jag tänker inte
be om
utmaningar
för du ger mig dem redan.
Det som jag skrivit ikväll
är de saker jag ber om.
Saker som gör
att jag kan anta
dina utmaningar
med full styrka.
Jag böjer mig fortfarande ner
och plockar mina fickor
fulla med kastanjer.
Tjugo år är ingen ålder.
Jag är långtifrån
gammal och vis.
Jag är fortfarande
på sätt och vis bara ett
barn.
Naiv som ett barn.
Rädd som ett barn.
Men jag ser.
Jag ser dina utmaningar.
Dessa människor.
Bevara dem
är du snäll.
De är som
guld.
Guld som strålar.
Tack
för allt.
"Kom du mitt ljus,
lys upp mitt mörker.
Kom läkaren,
som helar mina sår.
Kom du guds eld
bränn mina synders törnen.
Kom du min kung
och härska över
mig."
Amen.
push
Åh gode gud i himlen.
Se till mig
som liten är.
Och
Tack för allt.
Alltalltallt!
Snälla.
Fortsätt
stråla
genom
mig.
ikväll
I ditt
fullständiga
ljus
vandrar jag.
Med rädsla att
bländas
blundar jag.
-snavar-
Ha tålamod
med mig gud.
Saknaden (Devil in disguise)
Din kniv
mot min strupe
och jag bara väntar
på ditt nästa drag.
Att du ska
försöka
förföra
mina ådrors blod.
Att du ska berusa mig
så att jag
tappar tron.
Ditt nästa drag
och mitt
fall.
Jag väntar
på din
oerhörda styrka.
Ditt säregna sätt
att döda.
Din slipade kniv
mot min strupe
och du kysser mig
på käkbenet.
Knäpper upp knapparna
på min blus.
Lägger örat mot
mitt bröst
och lyssnar.
Lyssnar till mina
rusande hjärtslag.
Lyssnar till rädslan
i mina andetag.
Uppmärksammar
tårarna som faller,
landar och
trotsar dina försök
att göra mig
omänsklig.
Jag hör din kniv
falla till golvet.
Tar ett sista skälvande
andetag
och lämnar dig
ensam kvar.
Du har gjort
ditt
drag.
E
E, en kille som jag såg upp till
väldigt mycket för flera år sedan.
Han var flera år äldre och blev lite av en mentor.
En gång sa E sa till mig
att det fanns någonting i mina ögon
som berättade otroligt mycket .
Någonting som vittnade om
djuphet och ärlighet.
Någonting äkta.
Jag tog åt mig de orden och höll dem
väldigt hårt.
De betydde mycket för mig.
Idag
har jag ingenting kvar.
Ikväll
har jag
absolut ingenting.
Att säga att
luften går ur mig
känns otroligt tjatigt
men det är ändå
det som händer.
Gångpågångpågång.
l u f t e n g å r u r m i g
och hur
ska jag orka
samla ny
hela tiden?
Hur ska jag
klara av
allt det
som de
ber mig
göra
när jag
inte ens
har luft?
Jag andas inte.
Lever kanske inte
ens.
En gång
kunde jag tala
med ögonen.
Ikväll
finns
ingenting
kvar.
hjälp
Vet du?
Jag saknar dig.
JAGSAKNARDIG
JAGSAKNARDIG
JAGSAKNARDIG
JAGSAKNARDIG
Kanelbullens dag idag.
Pensionärerna var glada.
Vi skrattade ihop
dom och jag.
Jag saknar
dig,
mig själv
och
någonting
som är
äkta.
Osammanhängande
Jag är ganska förundrad
över mig själv
och mina förmågor.
Men det är väl som hon sa:
tillslut blir man så bra på
att dölja det att man nästan
skrämmer sig själv.
Jag är sådär glad
så att de män
som alltid kommer och fikar hos mig på jobbbet
undrar över
vad som har hänt.
Jag svarar:
Man ska väl vara glad?
Det är ju onödigt att slösa en hel dag
på att vara ledsen?
De skrattar och
håller med.
Häller upp kaffe och
går ner för att sätta sig.
Sen betraktar de mig på avstånd
och undrar över min hemlighet.
De får aldrig veta.
Inte heller
han i grillen.
Som kom ner och gjorde mig sällskap
på lastbryggan idag.
Han som jag
berättade för
om mitt brustna hjärta.
Han kunde inte förstå
att för mig fanns det
bara en.
Han ville inte förstå
att jag inte orkade mer.
Han sa
du som är
så vacker.
Du borde ha
massor av
killar?
Jag tror dig inte.
En bara?
Nej.
Jag tror dig inte.
Jag svalde mitt kaffe.
släckte cigaretten
och tog hissen upp igen.
Tillbaks till torget.
Och chefen undrade över dig idag.
Han frågade om
du tagit mig tillbaka.
Jag sa att
vi inte hörts på länge
och han sa
att han har många
vänner som är singlar.
Jag undrade för mig själv
om allt handlar om
förhållanden?
För mig
är allt just nu
ett brustet hjärta
en förlorad vänskap
och en trasig framtid.
Jag log och sa
jag klarar mig bra själv.
Är starkast då.
Och så bad jag
än en gång
gud om ursäkt
för att ha
ljugit igen.
Jag är nog
mest bara trött.
Utlandet lockar.
Jag orkar
skratta en stund till.
Men vad händer sen?
När min mask
plöstligt en dag
glöms kvar hemma?
Vad händer
då?
Står jag
överhuvudtaget
ut
med mig själv?
Godnatt.
ontisjälenochkroppenochminnet
På nått konstigt sätt
orkar jag
hålla allting uppe.
På nåt sätt
får jag dem att skratta.
Får jag mig själv
att dansa.
På något konstigt sätt
rullar livet på
som om allt vore bra.
Men det är långt
ifrån bra.
Långt ifrån
frid.
Det är
tumultoch
utochin.
Det är
köttkniv
i hjärtat som
bara blöder.
Det är
försök till
att andas
under ytan.
Det är
långt-ifrån-bra.
Men.
Jag får dem
att skratta.
Och deras skratt
är min egen
överlevnad.
Stenmark sjunger
flera gånger om dagen
om det som jag
upplever
varenda sekund.
---
"Hur kan nåt så stort förvandlas
Hur kan man tappa orken att andas
Jag blundar
Och håller andan lite till
Hjärtat stannar
Fan va ska jag ta mig till
För jag vet att 100 år från nu
Så kommer det alltid vara du
När jag blundar"
--
Och det må vara patetiskt.
Men det är så det ligger till.
Kanske dags
att lämna
landet.
theonewithabrokenheart.
Hold me.
Kiss me.
Fuck me.
Fool me.
Comfort me.
Feed me.
Eat me.
Need me.
Try me.
Thrill me.
Do whatever you want.
But don't you dare
fall in love
with me.
