sommarflickans tankar

Jag tappade ett glas idag.
Och fast jag sa till alla
att det inte var meningen
så var det egentligen
helt med flit.

Jag behövde känna
något gå sönder.
Känna att det inte
bara är jag.

Att det inte bara är jag
som är tusentals små bitar
av något som en gång
var helt.

Jag behövde
känna
något gå sönder.


Kom inte för nära mig.
Kanske är jag
egentligen bara
en hög av småbitar.

Bitar med vassa kanter.


Du kan skada dig så lätt
på mig.



Förlåt.















För övrigt:

Som ett rakblad.
Fast inte över
den där tunna huden
runt handlederna
utan rakt över hjärtats
blodröda väggar.

Så känns du.

Somettrakblad
somgördjupaspår
imittförtvivlade
hjärta.










GOD?
SAVEME!